Det är som att ständigt vara på väg, ständigt bära upptäckarens glädje.
Det finns varken slut eller fullkomlighet.
Driften låter uppleva relationer mellan konstnärens uttrycksmedel och naturen och världen omkring, söker förverkliga ingivelsen och med denna som medium registrera den nya verkligheten i dess inre och yttre form i konstverket.
Det finns varken slut eller fullkomlighet.
Driften låter uppleva relationer mellan konstnärens uttrycksmedel och naturen och världen omkring, söker förverkliga ingivelsen och med denna som medium registrera den nya verkligheten i dess inre och yttre form i konstverket.
/ Leo Janis Brieditis
It is like constantly being on the road, constantly carrying with one the joy of discovery.
It is never finished, never perfect.
The urge lets the artist perceive the relationship between his means of expression and the world around him, seeking to make his idea manifest, and by using his perception as a medium, to register this completely new reality.
It is like constantly being on the road, constantly carrying with one the joy of discovery.
It is never finished, never perfect.
The urge lets the artist perceive the relationship between his means of expression and the world around him, seeking to make his idea manifest, and by using his perception as a medium, to register this completely new reality.
/ Leo Janis Brieditis
We live here and now.
Our times are filled of technology, science and research.
Technology helps us discover more about nature.
Nature consists of details.
Why look for an entire beach when a single grain of sand is such a big experience itself.
Why a whole forest when there is so much to discover in a single tree trunk or...
in a footprint
Our times are filled of technology, science and research.
Technology helps us discover more about nature.
Nature consists of details.
Why look for an entire beach when a single grain of sand is such a big experience itself.
Why a whole forest when there is so much to discover in a single tree trunk or...
in a footprint
in the structure of a tree
in the rugged surface of newly dynamited mountainside
in the mirroring of the sea
in a wave
/ Leo Janis Brieditis
”I likhet med konstruktivisterna bygger eller konstruerar Janis-Brieditis sina verk mer än hugger, snidar eller modellerar dem. Liksom konstruktivisterna syftar han också till att gestalta ej blott rummets utan också tidens dimension. Och som de eftersträvar han en formernas precision, som ej tillåter någon linje i det färdiga verket att ändras utan förfång för helheten.
Man har, och säkert med rätta, jämfört Leo Janis-Brieditis med den schweiziska, ur Bauhaus utgångne skulptören Max Bill. Denne står i beroendeförhållande till de ryska konstruktivisterna men mildrar det kyligt matematiska hos före-bilderna genom att i sina skulpturer gjuta in en livsgivande rytm. Samma starkt rytmiska, dynamiska karaktär kännetecknar Janis-Brieditis´ skulptur.”
/Hans-Olof Boström
”Hans verk kännetecknas av långt drivna abstraktioner av konkreta naturiakttagelser och gestaltning av rums- och tidsdimensioner”
/utdrag ur Nationalencyklopedin
”Leo Janis-Brieditis is one of the most expressive abstract artists in Sweden”
/ur boken Two Thousand Men of Achievment, 1969
”I sina landskap, stadsbilder och stilleben företräder J. en realism av utpräglad målerisk hållning, med en teknik som kan vara än brett murande, än intimt koloristiskt.”
/ur Svenskt Konstnärslexikon
"Leo Janis har på senare år vistats åtskilligt i Spanien och som så många andra gripits av tjurfäktningens dramatik. Hans utställning får en expressiv stämpel i rött och svart av tjurstudierna, där arenasanden blandats med det sprutande blodet i penselhuggen. Brutaliteten i motiven har utlöst en ny dynamik i målningssättet. Denna förändring avslöjar sig också i en rad fiskkompositoner, där fiskarna böjer sig som krökta knivblad i kallblå skärpa och rockornas ögon blänker som jättetopaser i förundran och vanmakt. Leo Janis har i Spanien upplevt en ny livskänsla, som medfört en del måleriska överslag men som fört hans konst ett avsevärt steg framåt."
”Som tecknare summerar J. sina intryck av ett ansikte, ett träd, några stenar, klippformationer eller byggnader med en naken känsla för väsentligheter. Han drar inte en linje i onödan eller sätter in en toning, där en ökad tryckning eller vidgning av strecket kan ge en motsvarande volymverkan. Man kan spåra en viss kritisk hämning i denna artistiska hushållning.”
/M. Strömberg, Stockholmstidningen 24 feb 1955
"Mot förenkling syftar också Leo Janis i de teckningar som han visar i Galleri S:t Nikolaus. Han berättar rakt på sak och utan alla utsvävningar och träffar i sina bästa arbeten väl karaktären hos det skildrade motivet. Janis tidigare mer detaljerade arbetssätt har under senare tid fått ge vika för en spontanare uppfattning, vilket varit till fördel för resultatet."
/ Hård af Segerstad, SvD 23 feb 1955
"Leo Janis utställer teckningar, där han visar en fint sammanfattad form, kanske allra friast i de med tusch behandlade bladen. Jag måste erkänna att jag beundrar balansen, måttfullheten och ödmjukheten"
/Nils Palmgren, Aftonbladet 25 feb 1955
"Vad som främst fängslar är hans stilleben. En säker form, en djärv men väldisciplinerad färgskala, en ovanligt påtaglig materialkaraktär hos de enskilda föremålen karaktärisera dessa. Han arrangerar friskt för att inte säge fräckt, i alla händelser okonventionellt. Hans målningar tala till ögat. De äro dekorativa utan att vara dekorationer, vackra utan att vara banala eller insmickrande. de är konstverk rätt och slätt."
/ Dr S. Boethius 1952
"Leo Janis är en sökare, som ej slagit sig till ro i en stilart och ej slår sig till ro inom en begränsad motivkrets. Han är en sökare både vad stilmedel, uttryckssätt och motiv beträffar.
Han odlar gärna stillebenet med dess möjligheter i stoff- och ljuseffekter, han målar landskap med vattendrag, berg och slätt, han gr på upptäcksfärd bland Visbys gamla ruiner och gårdar, han kan hänföras av ljusets lek i gamla skutors roströda segel, och till sist - han fascineras av människan och söker i såväl av tiden fårade som i den unga människans oristade anleten efter själen.
Detta sökande utanför sinnesvärldens gränser kommer tydligt till uttryck i några dukar kallade Komposition och där skymningsdunklet bland skogsdjupets trädstammar mer verkar drömsyn eller vakendröm än ett Hörn av verkligheten. En förening av båda, verklighetsupplevelse ochvision på en gång, är Ekar, en målning av sällsamt fascinerande verkan, nästan Rembrandsk med sitt ljusflöde samlat under det tunga grenverket - man nästan väntar en mirakelsyn - eller räcker ej ljuset som uppenbarelse?"
/Kirstin Wellinder 1951
in the rugged surface of newly dynamited mountainside
in the mirroring of the sea
in a wave
/ Leo Janis Brieditis
”I likhet med konstruktivisterna bygger eller konstruerar Janis-Brieditis sina verk mer än hugger, snidar eller modellerar dem. Liksom konstruktivisterna syftar han också till att gestalta ej blott rummets utan också tidens dimension. Och som de eftersträvar han en formernas precision, som ej tillåter någon linje i det färdiga verket att ändras utan förfång för helheten.
Man har, och säkert med rätta, jämfört Leo Janis-Brieditis med den schweiziska, ur Bauhaus utgångne skulptören Max Bill. Denne står i beroendeförhållande till de ryska konstruktivisterna men mildrar det kyligt matematiska hos före-bilderna genom att i sina skulpturer gjuta in en livsgivande rytm. Samma starkt rytmiska, dynamiska karaktär kännetecknar Janis-Brieditis´ skulptur.”
/Hans-Olof Boström
”Hans verk kännetecknas av långt drivna abstraktioner av konkreta naturiakttagelser och gestaltning av rums- och tidsdimensioner”
/utdrag ur Nationalencyklopedin
”Leo Janis-Brieditis is one of the most expressive abstract artists in Sweden”
/ur boken Two Thousand Men of Achievment, 1969
”Under de senaste åren har man inte kunnat undgå att märka
att vi har fått en konstnär med självständig uppsyn i Uppsala. Ibland kallas han Leo Janis-Brieditis, och ibland
nöjer han sig med att kallas Leo Janis. För korthetens skull tillåter jag mig
att kalla honom Leo Janis i det följande.
Han har framträtt på samlingsutställningar och deltagit i
utsmyckningstävlingar. Man har förstå¨tt att dettaär en medveten upphovsman, en
person som mindre agerar i stil och mera i samlande konstruktiva företag.
”Ballongträdet” är en dekoration mot en vägg vid Kvarngärdesskolan i Uppsala,
och är enligt min mening en av de finaste prestationerna som har gjorts på
kommunalt uppdrag här i staden. Hans stora skulptur ”Ringars Spel”, som ställs
utanför Idrottens hus, motses med stor förväntan. Jag har tillstyrkt dess
utförande och fick då uppleva ett visst motstånd. En sak är bedömning av modell
och en annan det färdiga verket. Det ska bli spännande att se om framgången nu
blir lika givande som i det första uppdraget.”
”Utställningen i Konsthallen är rolig och tankeväckande. Leo
Janis framträder med en fint förtonad grafik och med målningar som skiftar rätt
avsevärt. Dominerande intryck är en expressiv abstrakt formgivning.”
”Leo Janis är en intresseväckande begåvning. Han ser ut att
kunna tillfredställa många förhoppningar. Olof Hellström har gjort verk av av
likartad intention. Det finns också en konstruktion som anknyter till
Baertlings rena skulpturer. Här ryms också expressiva sediment. Utställningen
ger en effektiv introduktion till variationsmöjligheter i en skulptur som står
i samklang och i fruktbar konkurrens med vår tids storformiga urbana
arkitektur. Man kan alltså med glädje hälsa Leo Janis välkommen i Uppsalas
konstmiljö, och man hoppas att han i fortsättningar intresserar sig för att på
ett fruktbart sätt ge bidrag till vår stadsbild.”
/Teddy Brunius, UNT 19 nov 1966
”I sina landskap, stadsbilder och stilleben företräder J. en realism av utpräglad målerisk hållning, med en teknik som kan vara än brett murande, än intimt koloristiskt.”
/ur Svenskt Konstnärslexikon
"Leo Janis har på senare år vistats åtskilligt i Spanien och som så många andra gripits av tjurfäktningens dramatik. Hans utställning får en expressiv stämpel i rött och svart av tjurstudierna, där arenasanden blandats med det sprutande blodet i penselhuggen. Brutaliteten i motiven har utlöst en ny dynamik i målningssättet. Denna förändring avslöjar sig också i en rad fiskkompositoner, där fiskarna böjer sig som krökta knivblad i kallblå skärpa och rockornas ögon blänker som jättetopaser i förundran och vanmakt. Leo Janis har i Spanien upplevt en ny livskänsla, som medfört en del måleriska överslag men som fört hans konst ett avsevärt steg framåt."
/Martin Strömberg, Stockholmstidningen, 3 mars 1960
Leo Janis har efter ett långvarigt besök i Spanien studerat tjurfärktningarnas rytmiska spel och sökt att fånga något av den urtidsstämning som vilar över en uppredad vild tjur och den mänskliga leken med döden. Resultatet är överraskande.
---
Konstnären har sökt att skildra mötet mellan nutid och urtid, den brutala kraftens nederlag inför förståndet, hatat och vapnet. Djuret flyr inte.
---
Sinnesengegemanget är nödvändigt för Leo Janis. Det finns ingen svalka där hans konstnärliga uttrycksvilja kan vila ut efter mötet med solen, hettan och intensiteten. Så snart han slår sig till ro, mattnar färgen och det angelägna viker. Det är här konstnären har sin största fiende - likgiltigheten. Där en del andra konstnärer kan slå sig ner på målarpallen och leka fram en tavla, måste Leo Janis känna något, uppleva det han vill måla, även om det bara gäller en knippe fisk, nyfångad ur havet. Men så ligger fisken där på duken, nyvåt, glänsande som silver, men bara en liten stund innan solen förvandlat alltsammans till en hög skrumpnande skinn. Leo Janis går in i en intressant tid i sitt liv, då det lossnat för honom i måleriet och då upplevelsen av motivet betyder det mesta."
/ Harry Källmark, Dagen 3 mars 1960
"I Galleri S:t Nikolaus återkommer Leo Janis i en helt nu genre, med färgträsnitt och litografier. Färgträsnitten tycks passa honom förträffligt som uttrycksmedel. Hans stiliserade form och sordinerade kolorit stämmer fint mot varandra. Om grafiken är ett försök bör han inte låta det stanna härvid."
/Gerd Reimers, Stockholms-Tidningen, 28 nov 1958
/M. Strömberg, Stockholmstidningen 24 feb 1955
"Mot förenkling syftar också Leo Janis i de teckningar som han visar i Galleri S:t Nikolaus. Han berättar rakt på sak och utan alla utsvävningar och träffar i sina bästa arbeten väl karaktären hos det skildrade motivet. Janis tidigare mer detaljerade arbetssätt har under senare tid fått ge vika för en spontanare uppfattning, vilket varit till fördel för resultatet."
/ Hård af Segerstad, SvD 23 feb 1955
"Leo Janis utställer teckningar, där han visar en fint sammanfattad form, kanske allra friast i de med tusch behandlade bladen. Jag måste erkänna att jag beundrar balansen, måttfullheten och ödmjukheten"
/Nils Palmgren, Aftonbladet 25 feb 1955
"Vad som främst fängslar är hans stilleben. En säker form, en djärv men väldisciplinerad färgskala, en ovanligt påtaglig materialkaraktär hos de enskilda föremålen karaktärisera dessa. Han arrangerar friskt för att inte säge fräckt, i alla händelser okonventionellt. Hans målningar tala till ögat. De äro dekorativa utan att vara dekorationer, vackra utan att vara banala eller insmickrande. de är konstverk rätt och slätt."
/ Dr S. Boethius 1952
"Leo Janis är en sökare, som ej slagit sig till ro i en stilart och ej slår sig till ro inom en begränsad motivkrets. Han är en sökare både vad stilmedel, uttryckssätt och motiv beträffar.
Han odlar gärna stillebenet med dess möjligheter i stoff- och ljuseffekter, han målar landskap med vattendrag, berg och slätt, han gr på upptäcksfärd bland Visbys gamla ruiner och gårdar, han kan hänföras av ljusets lek i gamla skutors roströda segel, och till sist - han fascineras av människan och söker i såväl av tiden fårade som i den unga människans oristade anleten efter själen.
Detta sökande utanför sinnesvärldens gränser kommer tydligt till uttryck i några dukar kallade Komposition och där skymningsdunklet bland skogsdjupets trädstammar mer verkar drömsyn eller vakendröm än ett Hörn av verkligheten. En förening av båda, verklighetsupplevelse ochvision på en gång, är Ekar, en målning av sällsamt fascinerande verkan, nästan Rembrandsk med sitt ljusflöde samlat under det tunga grenverket - man nästan väntar en mirakelsyn - eller räcker ej ljuset som uppenbarelse?"
/Kirstin Wellinder 1951
"Särskilt som porträttmålare har han vunnit erkännande. Det finns i hans produktion både modernt och abstrakt måleri liksom intressanta situations- och landskapsbilder. Där är motiv från Skåne och Öland, från Kalmar och Båstad, från det allvarliga Norrland och det leende Sörmland. Som naturskildrare når han i åtskilliga tavlor mycket högt. Janis' konst är överlag sällsamt levande och kulturellt inriktad. Han behärskar tekniken och kompositionen med säkerhet och man fäster sig särskilt vid färgskalans sällsamma rikedom. En utställning värd att uppmärksamma."
/Julius Ingelow 1951
/Julius Ingelow 1951
"Leo Janis har ett sprakande färgschema i sina oljemålningar. Ibland når han en mustighet och mättnad i färgen som inte brukar vara precis vanlig hos så unga målare."
/Sydsvenska Dagbladet 1951
"Janis anänder sig ofta av en kraftig schumrande teknik, förstärkt av en 'smutslasyr', som tar fram ytans struktur. Ibland målar han också brett murande, som i den siegårdska Stilleben med päron, eller intimt koloristiskt som i Landskap. - - - En liten skiss som Fönstret är visserligen en tillfällighetssak, men det är inte för alla tillfälligheterna vill slumpa sig att bli så friska och lustiga."
/Kvällsposten 1951
"Janis motivkrets är omfattande. Han målar landskaps- och stadsbilder, stilleben och naket med, som det förefaller, samma öppna blick och levande intresse. Hans maner är kraftfullt, formgivningen är på en gång fast och svepande och färgen, som han lägger på frikostigt och ofta bearbetar med palettkniven, är mustig och glödande. Inte minst hans stilleben, målade med träffsäker känsla för stoffet, är goda exponenter för denna skicklighet, och även de ljus- och färgskimrande blomsterstudierna är en fest för ögat."
/Jämtlands Tidning
"Janis fascinerar med sin djärvhet och färgglädje. han har trots sin ungdom förvärvat en driven teknik, som ger rättvisa åt linjer och nyanser. Särskilt är det ljusspelet som fångar intresset. Den röda graniten, det blå havet och den klara luften vid Kullen i Skåne är fångade i suggestiva och levande dagrar. Små idyller från Edsviken och förorterna har fått en nästan lyrisk prägel."
/Lidingö Tidning
”Leo Janis har startat i en starkt färgromantisk stil, och ännu i målningar från något år tillbaka finns den kvar i ‘Komposition’ t. ex. med dess sugande linjer eller i den starka ljusmotsättningen i ‘Hamnen’. I sina senaste målningar har Janis emellertid funnit fram till den mer balanserade och direkt måleriska bildvärlden. En tavla som’Gården’ lever helt på sin fasta och tunga form och på en färg, som är rik och levande i materian. janis använder sig ofta av en kraftig schumrande teknik, förstärkt med ‘smutslasyr’, som tar fram ytans struktur”
/K. Romare i Kvällsposten 30 januari 1950
"Hans stil är starkt personlig, och trots att han icke tillgriper några högre färgvalörer blir dock hans tavlor en fest för ögat. Han bygger upp motiven och tycker om att låta färgytorna spela mot varandra, som t ex när han målar hustak och gavlar."
/Sundsvalls Tidning
"Den unge konstnären är en otvetydig målartalang: hans utställning röjer både kunnande och känsla för måleriska värden. Där finns bravurnummer som den stora duken Ekar av rent dynamisk kraft, med det finns också små fina bagateller an enkel renhet. Utsällningen är allt annat än entonig, Janis är tydligen en frejdig försökare."
/Falu-Kuriren
"Här har man att göra med en ovanligt talangfull målarbegåvning. I flertalet tavlor vittnar såväl komposition som färgval om ett konstnärligt temperament, på vars äkthet man inte gärna kan ta miste."
/Folket
"Janis har genom krigets ovälvningar blivit åtskilligt störd på sin konstnärliga bana, men har efter lugnare förhållanden i vårt land kunnat återuppta sitt måleri och har också deltagit i ett flertal utställningar både i Stockholm och andra orter i landet. Han är en konstnärsbekantskap väl värd att göra, och de framgångar han haft med sina utställningar är grundade på så viktiga realiteter som god talang och ett högt drivet tekniskt kunnande. Han är nog en målare med framtiden för sig.
När man ser hans målningar frapperas man icke minst av hans eleganta teknik och hans sätt att bygga upp motiven. Han är rik i valören - när han så vill och motivet ger den naturliga härledningen härtill - och han iakttar på det hela taget mycket sträng formgivning."
/Arbetarbladet